borderlinemamma

när han väl hade somnat kunde jag hantera de där känslorna igen. jag pratade med mitt ex och vi skrattade och vi tog en cigg.
vi duschade , älskade och sen åkte han hem till sig.
jag: tanken av att du ska se sår får mig att stå ut lite längre.

igår mellan jobb och dagishämtning, föll jag.
innan jag åkte till dagis stannade jag till i hemmet, skar mig, och hämtade honom.
vi hälsade på mina föräldrar.
Mamma: det känns som att du mår lite bättre igen.
hon visste inte att jag för mindre än en timme sen skar mig för att må såhär bra.
så jag svarar: ja, ja det gör jag.

"du vet att det inte blir vackert och att du en dag måste förklara för din son va?"
Ja, men det skrämmer inte mig, fördelarna jag upplever att skärandet överväger det där.