tankar
Jag funderar mycket på det Jocke sagt om såren och ärren jag bär. Han tycker att de är hemska, visst det kanske det är, men utseendet på såren är ingenting mot den hemska orsaken till det. Och jag mår sämre när jag inte får skada mig, när jag inte får blöda. Och ärren stör mig inte. Jag har ingen respekt till min kropp, den är mitt slag fält. Skärandet har samma effekt som lugnande medicin, fast utan flera timmars sovande.
Jocke: Ska du inte tillbaka till skolan?
Jag: Efter sommaren isåfall
Jocke: Det klart att du ska hoppa på skolan efter sommaren.
Jag: Okej.
Det jag tänker är att vi får se om jag ens lever så länge. Men jag orkar inte diskutera det. Jag orkar inte höra att jag är dum som ens tänker så. Jag längtar efter att fö dö, det kan ingen ändra på.
